23 november, 2024
Att köra nya och uppdaterade Yamaha MT-09 är rätt och slätt sann glädje. Precis som det alltid varit sedan debuten 2013 ylar trepipen ur sig mängder av rivig körglädje. Den uppresta körställningen ger känslan av full kontroll och motorcykeln är lätt att styra in exakt i de olika kurvkombinationerna.
Till min hjälp för att accelerera ut ur kurvorna och över raksträckorna har jag den standardmonterade quickshiftern. Nerväxlingarna får jag dock sköta med hjälp av kopplingen. För att stabilisera cykeln vid häftiga nedväxlingar och när motorbromsen används finns en slirkoppling. I riktigt höga hastigheter blir bristen på vindskydd märkbar. En naken cykel är inte tänkt till att jaga toppfart med men om så önskas så finns två alternativa frontkåpor i tillbehörskatalogen.
Sedan lanseringen av den första utgåvan av MT-09 har Yamaha sålt fler än 110 000 exemplar av cyklarna i MT-familjen. Yamaha kallar produktserien Hyper Naked och den består i dag av allt ifrån 125-kubikare till MT-10 som i praktiken är en avklädd YZF-R1.
Den nya fronten hos MT-09 är inspirerad av storebror MT-10 med lågt placerade och aggressiva strålkastare med LED-ljus. Bakramen har kortats med 29 millimeter och registreringsskylten har flyttats ned till en skärm som är fäst i svingen. Den nya designen ger bakändan ett minimalistiskt stuk och de som inte gillar detta kan köpa ett högre mer traditionellt fäste till registreringsskylten ur den omfattande tillbehörskatalogen. Trots en kortare bakram är sadeln förlängd med 13 millimeter. Sadeln har dessutom en något flatare utformning som tillåter mer rörelse för de aktiva förarna.
Även om motor och chassi i huvudsak är som tidigare, har Yamaha tagit vara på möjligheten att ge MT-09 några trevliga och välkomna tekniska uppdateringar. Framgaffeln är uppdaterad och nu fullt justerbar med returdämpning i det ena gaffelbenet och kompressionsdämpning i det andra. Även bakdämparen är uppdaterad men här finns endast förspänning som justeringsmöjlighet. Framgaffeln fungerar utmärkt men dämpningen bak når inte samma klass. Nu ska det nämnas att jag nog är tyngre än genomsnittsföraren av MT-modellerna. Men just därför skulle jag önska att det fanns fler justeringsmöjligheter. Även returdämpningen ville jag ha lite fastare. Det är dock inte på något sätt ett stort problem och förare i en mer genomsnittlig viktklass kommer inte uppleva problemet som stort.
Elektroniken är förfinad och uppdaterad till senaste snitt. Som förare kan du med en knapp vid höger tumme välja mellan tre olika körlägen som ger olika gasrespons. B är den snällaste och upplevs som moderat. Det krävs ganska stor rörelse i gashandtaget. STD är standardläget och tänkt för vardagsbruk medan A är hetsigare. Du kan enkelt skifta mellan lägena under färd och det fungerar exemplariskt. Personligen tycker jag att A blir för rapp i responsen. Dock inte lika rapp som den var på första versionen av MT-09 men fortfarande så pass aggressiv att det blir lite slitsamt till vardags. Dessutom är STD-inställningen på inget sätt trist. Det behövs inte mycket rörelse i gasrullen för att accelerera och få framhjulet att lyfta till väders.
Vilket för oss in på traction controlen. Den kan ställas in med vänster tumme via en knapp på styret. Systemet har tre nivåer där läge 2 är mest följsam medan läge 1 är mer sportigt och tillåter lite hjulspinn. Det sista läget är OFF. Systemet fungerar imponerande bra. Även i nivå 2 lyfts framhjulet överraskande mycket under acceleration men när elektroniken griper in sker det mjukt och knappt märkbart. Vid aktiv körning på kurviga vägar bidrar det lilla hjulspinnet och det mjuka ingreppet till att cykeln styr lätt genom kurvan utan att flytta vikt till framhjulet. Att skifta mellan läge 1 och 2 kan göras under färd men ska du stänga av helt måste du stå stilla. MT-09 är mer än tillräcklig. De 115 hästkrafterna är fördelade i ett användbart register och motorcykeln är leksugen nästan jämt.
