Roberts GSX-R – Välanvänd men välskött (1/3)

I år har vi återställt tre läsarhojar till bättre än nyskick. Det här är artikelserien om Roberts Suzuki GSX-R 1000.

Jaaaaa, jag vill ha hjälp! löd den ­öppnande meningen i mejlet från Robert Wojciechowski från Tyresö utanför Stockholm. Och han var inte bara tydlig, han var också med god marginal första att skicka in sin ansökan till oss om att få sin ögonsten genomgången. Faktum är att han var så snabb att jag vid närmare ­eftertanke snudd på misstänker att han har en kontakt på vårt tryckeri…

Med den saken får det vara hur det vill, det spelar hur som helst ingen roll eftersom ­turordningen i vilken ansökan kommit in inte påverkar urvalet. 

Roberts GSX-R är den första 1 000-­kubikaren, även kallad K1, och som modell markerade den en ny era för ­Suzuki. Gamla 1100:an var död och ­begraven ­sedan ett par år tillbaka, lika bra det då den blev en buss på äldre dagar, och superbiken TL 1000 R var om inte en citron så iallafall inte helt lyckad.

Med K1 förändrades allting och Suzuki kunde välförtjänt sjunka ner på kunga­tronen. Och inte helt oväntat sålde den som glass i juli. 

Roberts Suzuki har rullat cirka 7 500 mil och då den har körts som den både byggts för och förtjänar har det satt sina spår. Det är ingen häck, snarare det motsatta då den är mycket välvårdad, men ett otal bankörningar samt en och annan numera ­preskriberad repa på ”bulten” har det blivit genom åren och det sliter på materialet,

Suzukin är snudd på original. Bortsett från utseendemässiga detaljer som kåpglas och liknande har den ett rostfritt helsystem från Yoshimura. Dessutom är den sedan tidigare mappad via en ­Power ­Commander 3 från Dynojet.

När Robert lämnar sin ögonsten i AVA:s händer gör vi en snabb okulär­besiktning/inspektion innan vi rullar in den i verkstaden. Det syns att Robert har ordning på prylarna, hojen är ren, snygg och proper. Men utan skavanker är den inte.

Till att börja med pinkar den revir i form av ett smärre oljeläckage. Det är inget allvarligt och kräver ingen större insats än en ny packning – inte topplyft likt på Tommys 1100:a om ni minns – men en sådan måste likväl ­beställas. Ytbehandlingen på gaffelns innerben är ­sliten, om den går att återställa och i så fall till vilket pris måste undersökas. Med tanke på vad Robert använder hojen till och hur långt den har gått bör fjädringskomponenterna ses över – vi har också en överraskning på lut i form av en ny ­bakstötdämpare från Nitron men det får ni hålla tyst om så länge – och troligtvis byter vi även hjullager. Något som definitivt ska bytas är däcken, här blir det Bridgestones nya S 20, ett prestandainriktat däck som fungerar på både bana och gata och dessutom har livslängd att överleva en ­mysvässad 1 000-­kubikare.

Ett annat kapitel är bromsarna. Broms­greppet går knarrigt och trögt, bromsslangarna härstammar från Dackefejden och bromsvätskan lortig. Här krävs en rejäl genom­spolning och översyn, sannolikt passar vi på att byta till stålomspunna slangar när vi ändå håller på, vilket kommer lyfta bromsarna ­ordentligt. Framgaffeln kommer att tas isär för genomgång och rengöring.

– Jag har också problem med kopplingen, berättar Robert. Den hackar och hugger. När jag kör spelar det ingen större roll men vid starter är det besvärligt.

Att kopplingen beter sig på detta vis är inget ovanligt på gamla GSX-R 1000. ­Orsaken brukar vara att de klackar i ­kopplingskorgen som lamellerna glider mot slits och får ”tänder” i stället för att vara helt plana. Det gör i sin tur att kopplingsrörelsen går trögt och hackar över det ojämna underlaget. Den enda lösningen på det problemet är en ny kopplingskorg vilket definitivt inte är gratis.

Har vi tur så är det lamellerna som kroknat och då räcker det med nya sådana och ett oljebyte, något vi givetvis ändå skulle göra i samband med en grundlig normal service inklusive ventiljustering.

Nästa söndag får du läsa om vad den kompletta åtgärdsplanen kommer att bestå i samt också ta del av hur vi går till väga när vi ser till att göra Roberts Suzuki GSX-R 1000 ”ny” igen.