Sagan om Ringen

Innan Stellan Egeland byggde sin förra motorcykel »Esox Luscious« 2006 var han ett okänt namn i den europeiska hojbyggarvärlden. Inte ens hemma i Sverige var det många som lyfte på ögonbrynen när hans namn kom till tals. Efter att ha blivit tvåa i hojbyggar-em och sedermera trea i vm har han på rekordtid blivit en av världens mest respekterade hojbyggare. Till vardags renoverar och bygger Stellan och kollegan David »Drusse« Månsson om bilar i den egna firman se Service.
Från början var det bara meningen att det skulle bli ett försök på att ta förstapris i vm, men efter att Stellan och Drusse varit i usa ändrades fokus på hur framtiden skulle se ut.
-Jag fick se ringen, säger Stellan.

Världsmästare får nämligen en riktigt vulgär guldring. Den skulle så totalt matcha Stellans pimp-image och han kände ett kollosalt habegär. En sådan var han bara tvungen att ha! Planerna på en ny motorcykel började smidas redan innan vm-tävlingen var avgjord. Den här gången skulle det bli ännu mer extremt. Något som skulle få även de mest hårdhudade skeptikerna att tappa hakan.
-Vi var inne på lite olika spår, men redan tidigt så tittade vi på speedwayhojar, säger Drusse.
Hela fikarummet i verkstaden är fullt av datorprintar. En del på speedwayhojar, andra på skisser med Photoshoppade h-d shovelmotorer inklämda i en speedwayram. Man skulle kunna samla alla utskrifter och följa Drusses och Stellans tidiga funderingar för att spåra varifrån idéerna till olika detaljlösningar kommer, men just nu ligger allt i en enda röra. En stig är upptrampad fram till fikabordet som delvis har röjts för att kakburken och kaffekopparna ska få plats.

Att det skulle vara en H-D motor var självklart. Stora kassen i hojbygar-VM är visserligen ”Freestyle” och tillåter vad som helst både i motorväg och på chassisidan. Klassen Metric Bikes är till för motorcyklar med millimetergänga på bultarna. Den här klassen har inte alls samma mediala bevakning.
-Jag var helt sjuk på just tidiga shovelmotorer i början innan jag visste åt vilket håll bygget skulle dra, säger Stellan.
Böcker med gamla motorcyklar luslästes för att samla inspiration. Mycket från amerikanska 20- och 30-talsjärn, men mest från engelska Rudge Ulster. En encylindrig 500 med bronstoppar som 1937 marknadsfördes i reklamen som »troligen världens snabbaste serietillverkade 500«. Detaljlösningar hos gamla maskiner från tidigt 1900-tal har ofta fått utgöra utgångspunkt till funderingarna. Det var bland annat här som idén att använda friliggande stötstänger först vädrades.
-Vi fick kontakt med en kille som heter Tomas Grandell. Hans farsa hade 4-ventils Rudgetoppar liggande hemma. Vid det läget hade vi bestämt oss för en knucklehead-botten, säger Stellan.

Stellan och Drusse tittade på topparna för att fundera om de gick att använda, men slog det snabbt ur hågen. Efter mycket funderande kom de på att den bästa lösningen skulle bli Harleys knuckle-botten med bronscylindrar och egentillverkade fyrventils aluminiumtoppar. Det som väntade var alltså ett mastodontarbete där ett motorblock från en 30-tals Harley skulle vara centrum i en annars nykonstruerad motor som ser ut att vara 10 år äldre än utgångsmotorn. Hängde ni med?
-Det var ett väldigt bök att få tag på en original knölbotten till bygget. Det går inte att använda nytillverkade »after market-delar«, de är helt enkelt inte lika »ryska« i gjutningen, säger Stellan och syftar på porerna i materialet.

I skapandearbetet runt det verkstadsmässiga fikabordet på SE Service hittades även namnet på. Första bokstaven från Harley och resten av namnet från Rudge Ulster.
Efter alla datorprintar kontaktades Mikael Hallgren som fick muntliga intruktioner om hur motorcykeln skulle se ut. Separat växellåda, stel ram, smala 23-tumshjul, inga skärmar och en egenbyggd framgaffel. Mikael gjorde en skiss i skala 1 till 1 och utifrån den byggdes sedan ramen. Nu började jakten på rätt delar och rätt råmaterial.
Tomas Grandell lyckades få tag på både flera gp-Amaler med matchbox-flottörhus och första Nortonlådan med rick-rack!
Topparna göts i aluminium, men utan kylflänsar eftersom det var omöjligt att få till. Efter det satte sig Stellan och började slipa flänsar och fila kanaler! För att få kanalerna rätt nu när det var fyra ventiler tog de hjälp av ett proffs. En annan som tidigt var inkopplad i bygget var lackeraren Ray Hill. Han fick komma med idéer till bygget och skapade sedan en tidsmässig lack som inte var för kall och skulle matcha bronstopparna.

Att cylindrarna skulle bli av brons var självklart. Det skulle visserligen bli mycket tyngre, men färgmässigt skulle det bli helt rätt. När vi frågar om de inte kunde ha målat cylindrarna i bronsfärg istället blir Stellan lite upprörd.
-Det är ju fusk! Det är viktigt att det syns vilket material som använts. Det är en del av skönheten i ett bra bygge.
Ingenting är kromat heller på motorcykeln. Bara borstat, polerat eller förnicklat. Fast ett tag var det nära att teamet övergav den inslagna vägen och började använda en annan slags ytbehandling på vissa motordelar.
-När vipparmarna skulle göras så vi provade att lägga cyanidkoppar på ett par stålvippor, men de blev nästan rosa och det kan man ju inte åka omkring med, säger Stellan.
För att kolla om ytan kunde bli snyggare efter lite hastigt åldrande testades det att lägga dem i en skål regnvatten. Efter en veckas åldrande upptäcktes ingen skillnad, så Drusse testade en teori om att urin kunde påverka ytan. Efter ytterligare en vecka i en kopp med Drusses piss kunde ingen skillnad upptäckas och experimentet avbröts. Det fick bli obehandlat Weldox 900-stål istället.

En annan detalj är den oljetank som sitter under motorn. Den är svetsad i aluminium men sedan kulbombad och sandblästrad av Valla Sandblästring AB i Katrineholm för att se gammal och gjuten ut. Det fick inte skilja sig för mycket från motorblocket.
-Valla Sandblästring är de helt oöverträffade vad det gäller blästring. Du kan få dina prylar blästrade med snäckskal, plast eller nötskal. Vill du ha dem blästrade med bayonneskinka så går det säkert att ordna, säger Drusse.
För att undvika synbara bultskallar på cylinderfoten bestämdes tidigt att det skulle användas dragstänger hela vägen upp till toppen. Dragstängerna har långa muttrar med högergänga från ena hållet och vänstergänga från andra och måste dras exakt lika mycket hela vägen ner, annars låser hela systemet upp sig. Enda problemet var att det gällde att avskärma sig från yttervärlden när topparna skulle monteras och dras fast. Minsta miss och det var bara att börja om.
-Jag fick käka en valium stor som en tvål, stänga av telefonen och sedan göra jobbet. Gå in i mig själv och bli en dragstång. Först då gick det, säger Stellan.
Drusse tillbringade sedan många timmar framför datorn och letade delar på Internet. Kopplingshandtaget från Nymanverken är en mopeddetalj som passade perfekt.
Hela cykeln är i övrigt så full av detaljlösningar att det skulle behövas många fler sidor för att beskriva allt. Nu vet vi alla hur det gick i Sturgis i augusti. Efter att denna artikel publicerades åkte Stellan först till Västervik med sin gamla hoj Esox Lusius och vann Guldbågen, MC-Nytts pris på 50 000 kronor, framröstad av en enig jury med Roland Sands i spetsen. En vecka senare for han till Sturgis och vann VM i hojbygge. Stellan Egeland är numera Lord of the Ring!

Foto: Per Hammarsjö