21 november, 2024
Idag inleds tvådagarstesterna för MotoGP-teamen, det sista officiella under 2018. Den här gången samlas teamen i Jerez i Spanien för att ta de viktiga besluten i vilken riktning de ska gå med sina 2019-års MotoGP-hojar. Alla hoppas nog på vackert och varmt väder för att få ut det mesta av testprogrammen som ska genomföras.
Motorer ska testas, justeras och mappas. Chassin ska balanseras, fjädring optimeras och förare ska finna sig till rätta på sina arbetsredskap. Därutöver ska nya däck från Michelin hinna testas och analyseras tillsammans med mängder av andra mer eller mindre hemliga projekt inom teamen.
Aerodynamiska lösningar som testats i vindtunnel ska verifieras i verklig miljö för att se hur det fungerar under nedlägg, sidvind, slipstream bakom andra förare och så vidare.
Ducatis ”salladsbox” under bakkutsen verkar leva vidare på alla deras hojar och ännu har vi inte fått någon officiell förklaring till vad som döljer sig i lådan. Helt klart är att de flesta experter är överens om att det är något slags mekanism som har med hojens köregenskaper att göra.
Det ska bli spännande att följa dagens och morgondagens tester och jämföra tider. Och apropå varvtider är det intressant att se att promotorn Dorna inte vågar göra om samma misstag som de gjorde tidigare år när de lät MotoGP-teamen testa tillsammans med World Superbike-gänget. Då överraskades säkert många av att World Superbike-hojarna gick snabbare än många av MotoGP-cyklarna. Det blev hur som helst lite dålig PR för MotoGP (men bra för World Superbikeserien).
Men även i år har det testats friskt på Jerez-banan då World Superbike nyss testat klart, liksom även Moto2 och nya MotoE-klassen gjort. Samma bana men med några dagars mellanrum. På så sätt är det lättare att förklara bort snabba varvtider med olika väderförhållanden. Även om det är torrt när de snabbaste tiderna sätts kan däckstillverkare och teamchefer enkelt bortförklara att ditten och datten berodde på temperaturskillnader och olika slags gummin i idealspåren (Michelin, Pirelli).
När jag ändå snackar om varvtider kan det vara lite kul att göra några reflektioner.
I den nya härliga framtidens klass kallad MotoE (obs, ironi) körde de snabbaste hojarna på tider kring 1.50. Tidigare KTM-MotoGP-föraren Bradley Smith var snabbast med tiden 1.50,265. Näst snabbast var tidigare Moto2-föraren Niki Tuuli med 1.50,627. Tredje snabbast var Mike De Meglio på 1.50,741. Forne spanjoren och världsstjärnan som psykades ned av Valentino Rossi när det begav sig i mitten på 00-talet, Sete Gibernau körde på 1.52,817 och var 14.e snabbast.
De snabbaste förarna i nya Moto2-klassen (powered by Triumph 765-motorer) var Luca Marini (Rossis halvbror). Hans snabbaste tid var 1.41,524. Tätt därefter kom Sam Lowes med tiden 1.41,792. Kul för Sam efter en minst sagt tuff säsong. Teambytet verkar vara precis det han behövde för att visa sin rätta potential som förare. Tredje snabbast var Alex Marquez med tiden 1.41,901. Det är föga förvånande att det är toppteamen som toppar tabellen. Mest pengar i kistan brukar ge bäst förutsättningar att lyckas.
Två saker som överraskar är; Snabbaste Red Bull KTM Ajo hittas på plats 13 med föraren Brad Bindler och tiden 1.42,465. Jag hade nog förväntat mig att de skulle ligga högre redan inledningsvis. Den andra saken som överraskade var Remy Gardners framfart. Sonen till legenden som vann GP500 1987, Wayne Gardner, börjar verkligen få upp tempot. Han har visat under säsongen att han kan köra snabbt när omständigheterna är de rätta, men han har ännu inte nått ända fram till pallen. Vi får se om det blir hans år nästa säsong?!
Bara som avslutande jämförelse vill jag säga att Luca Baldassarri körde som snabbast på 1.41,89 i årets tävling från Jerez. Alltså är den nya större Triumphmotorn redan snabbare än den gamla Honda 600:an. (Föga förvånande egentligen, men det är ändå en hel del ny elektronik som ska justeras in.)
Som sista jämförelse innan vi börjar följa dagens aktiviteter vill jag summera de snabbaste varvtiderna som sattes av World Superbike-hojarna. Snabbast var självklart den fyrfaldige världsmästaren på Kawasaki, Jonathan Rea. Hans bästa tid var 1.38,713. Näst snabbast efter två dagars körning var Alex Lowes med sin Pata Yamaha, 1.39,377. Tredje snabbast britten Leon Haslam som för övrigt åter gör entré i klassen efter några års frånvaro (kört i brittiska superbikemästerskapen). Hans snabbaste tid var 1.39,766. Han är för övrigt teamkamrat med Jonathan Rea.
Jag noterar vidare att nykomlingen och megastjärnan i klassen, tidigare MotoGP-föraren Alvaro Bautista körde på tiden 1.39,845, den fjärde snabbaste totalt. Hans debut i sadeln på Ducati Panigale V4R imponerar. En helt ny hoj, ny klass, nya däck och nytt team. Han borde inte vara så snabb att anpassa sig? Eller kanske borde han just vara det med tanke på alla år i MotoGP?! Är man en förare i MotoGP-serien har man nog kvaliteter och talanger som överstiger det mesta. Troligtvis är det så.
Nu ska det bli spännande att se vad grabbarna i MotoGP-klassen kan prestera för tider!
