Suzuki 1250 Bandit

Vid en första anblick ställer man sig frågan om det verkligen är nya Bandit. Den silvergrå och vätskekylda motorn avslöjar dock vad som döljer sig under maskeringen eftersom gamla Bandit var luft/oljekyld. Kåpa och övrig design är som förr, åtminstone på SA-modellen. En variant saknar denna bokstavsbeteckning och då är den både ABS- och kåplös, har klassiskt rund framlykta och kostar 10 000 kronor mindre.

Väl i sadeln fastnar blicken på de två runda klockorna med kromade ramar, en analog varvräknare och en digital hastighetsmätare. Den sistnämnda platsar lika dåligt som en digitalinsats i en moraklocka men fungerar fint.

Arbetsmiljön är rymlig och bekväm både för korta och långa förare. Sätets höjd kan justeras två centimeter genom att plocka bort/sätta dit distanser. Det här är annars en väldigt praktisk motorcykel där centralstöd och bagagekrokar ingår i köpet. Bensintanken har visserligen krympt en liter (19 liter) men det gör inte så mycket eftersom förbrukningen är lägre och Bandit numera fixar Euro 3-reglerna.

Nyckeln sitter vid styret där den brukar och motorn brummar igång direkt. In med den hydrauliska kopplingen och när man drar iväg på första växlarna lyfter Bandit gärna på framhjulet.

Den sexväxlade lådan är lättjobbad och accelerationen från ingenting till maxvarv är härligt snabb och bekymmerslös. Nya Bandit känns mycket mer distinkt och rappare än den gamla, som var sävlig i jämförelse. Motorn med sina 108 newtonmeter är helt underbar vid omkörningar då man egentligen inte behöver växla ner.

Bortsett från motorn så skiljer det rejält från den förra när det gäller väghållning och bromsar. I första kurvorna kändes den lite mjuk där bak, men efter att dämparen ställts hårdare blev det andra bullar. Hjulbasen är lika lång som tidigare men motorn är kompaktare och svingarmen längre vilket förbättrar vägegenskaperna. Dessutom har den fått rejäla bromsar, till skillnad från föregångaren. Uppdateringen är med andra ord lyckad i den mån att man fortfarande ser att det är en Bandit men förbättrad på de svaga punkterna.

Plus:
Härligt vridstark motor och mycket motorcykel för pengarna. Den duger till allt utom supercross och trial.

Minus:
Designmässigt ganska anonym, ser lite gammeldags ut. Bättre än förr är men fortfarande lite klumpig.

Publicerad i Bike nummer 9 2007.
Text: Jimmie Öbom
Foto: Magnus Johansson