21 november, 2024
Den bibliska berättelsen om David och Goliat handlar om hur den lilla israeliska pojken David iklädd en enkel tunika och med gudomlig vägledning dräper den fruktade palestinska krigarjätten Goliat med en sten.
Vilken person Kawasaki Ninja 250 R symboliserar i denna berättelse behöver inte förtäljas – att David senare högg huvudet av sin fiende och förintade hans följe är knappast slutet på denna duell, men inte heller allt för långt ifrån…
Suzuki B-King är den moderne Goliat; du känner smaken och doften av fruktan från dina medtrafikanter när du står still vid trafikljusen. I sadeln på Ninjan försvinner känslan av att styra världens snabbaste fallos på två hjul och testosteronnivån sjunker lavinartat.
Fast körglädje är inte att stå stilla, det gäller att röra på sig, och de gör de båda, men på väldigt olika sätt.
Ninja 250 R handlar om motorcykelkörning i sin renaste form. Kawasaki har lyckats med att konstruera ett chassi som känns både kvickt och smidigt, samtidigt som det är stabilt när du pressar det.
Ninjans motor är en 250 kubik stor radtvåa på 33 hästkrafter vilket innebär att accelerationen inte är mycket att skryta med. Om du kör aktivt och önskar att hålla ett högre tempo än övrig trafik är det i det närmaste ett krav att ligga på sjutusen varv och däröver (rödmarkeringen börjar vid trettontusen varv). Fast det finns klara fördelar med att vara liten. De goda egenskaperna chassit bjuder på är en direkt verkan av den lilla motorns rörelseenergi. 250 kubik lyckas inte åstadkomma tillräckligt med kinetisk energi för att kurvtagning ska bli något krävande. Det är med lätthet långsamma som snabba kurvsektioner avverkas med ett leende på läpparna. Fjädringen är komfortabelt inställd men även om Lill-Ninjan gärna sätter sig när den pressas så bottnar den aldrig och returen kommer utan dramatik. Bromsarna räcker till för fartresurserna, minus i kanten blir det dock för en svampig känsla i bromshandtaget. Med två fingrar på bromsen hamnar de andra i kläm utan att bromsarna nyper till speciellt hårt. Eftersom justeringsmöjligheter saknas så får du räkna med att använda alla fem fingrar för maximal bromsverkan.
Många tror säkerligen att den minsta Ninjan är just liten men så är inte fallet. Även riktigt långa förare har gott om utrymme och den lätt framåtlutade körställningen känns flexibel och anpassad efter vardagliga behov. Kåpan leder bort den värsta vinden i motorvägsfart och sikten i backspeglarna är bra. Instrumenteringen är enkel, vissa säger tråkig, men lättavläst.
Suzuki B-Kings motor baseras på den maskin som sitter i Hayabusa, det som skiljer är större ventiler och annan motorstyrning hos den förstnämnda. Fast precis som på Hayabusan kan du kan välja mellan två olika effektlägen, A och B, som kan växlas emellan med hjälp av två olika knappar på tanken. Tro det eller ej, men mindre än 185 hästkrafter är fortfarande brukbart bland blöta höstlöv.
Förutom motorn är likheterna mellan modellerna få, ramen till B-King är en alldeles egen konstruktion i aluminium och det rör sig inte om någon avklädd jaktfalk (Hayabusa).
Den första känslan som slår en i sadeln på B-King är att det är en stor motorcykel, men samtidigt är utrymmet för föraren begränsat i form av en bred och skulpterad tank, samt en skarp benvinkel. Sadeln är tunn och rent av obekväm på långresan och du finner dig själv hopknycklad till ett litet paket, ett dystert sådant, tills gasen vrids om. Armarna sträcks ut till babianlängd och huvudet har aldrig tidigare känt en så stor vilja att separera från kroppen. Oavsett om du växlar ner eller gasar fullt på sexans växel från låg fart är accelerationen fram till att fartspärren bryter in vid cirka 270 kilometeri timmen på mätaren brutal. Brutaliteten genomsyrar även designen och är utan tvekan Suzukis försäljningsargument nummer ett.
Vid annat än acceleration rakt fram känns det att B-King är tung, även om chassit är stadigt och fjädringen känns fast infinner sig känslan av övervikt när kurviga småvägar passerar i backspeglarna. Bromsarna fram består av 310 millimeterstora skivor med radiellt monterade fyrkolvsok speciellt framtagna för modellen och verkan är betryggande bra med tanke på fartresurserna. Instrumenteringen är välutformad och innehåller det viktigaste så som bensinmätare.
Om vi återgår till den bibliska berättelsen kan vi konstatera att Suzuki B-King passar bra som jätte. Det handlar om en stark maskin med brist på intellekt och mångsidighet. Kawasaki dräper konkurrenten med att vara raka motsatsen. Ninja 250 R är en konstruktion som ligger rätt i tiden; den är praktiskt, användbar, miljövänlig, underhållande och billig. Och nej, det är inte bara för att vara politiskt korrekt som både jag och Marc slogs om nycklarna till lill-Ninjan.
B-King är en intrig av känslor; den bjuder på acceleration som alla borde få uppleva, samtidigt är den lika förnuftig som att lägga sig under en giljotin.
Ninja 250 R är ett stycke halleluja, en länge efterlängtad upplysning för oss nordbor om att störst inte alltid är bäst. Så släpp nycklarna till Volvo V70 och börja tänk grönt!
Publicerad i Bike nummer 3 2009.
Text: Oscar Algott
Bild: Per hammarsjö
