22 december, 2024
Under kvällens presentation snackas det om konkurrenterna som redan finns på spelplanen. Några samurajer, några italienska fullblod och en ordningssam tysk. Alla har sedan något eller några år tillbaka hojar i streetfighter-klassen, nakna hojar med mycket muskler och fasta chassin. Nu sitter vi med spänd förväntan och beskådar Suzukis bidrag till segmentet – GSX-S1000, en hoj som ser bra ut och har på pappret en fin motor. Men är det försent att komma in och ta marknadsandelar?
Att Suzuki inte hunnit ut med sin nya GSX-S1000 förrän nu beror till stor del på att de valt att förse motorcykeln med ABS och traction control samt inte minst gjort en grundlig analys av marknaden. Japaner har en förmåga att inte göra något förhastat och det tog några år från idé till verklighet. Ur ett konsumentperspektiv är det dock inte dåligt, då man vet att det inte kommer ut halvfärdiga produkter från fabriken. I pressmaterialet skrivs det om 145 hästkrafter ur en beprövade motorn från tidigare GSX-R 1000, kanske den mest framgångsrika kraftkälla som Suzuki byggt. Dessutom poängteras att stort arbete lagts ned på att göra hojen rolig att köra samt smidig att hantera. Med andra ord är förväntningarna, med all rätt, ganska höga.
Dagen efter sätter jag mig på motorcykeln och inser direkt att den känns kompakt, inte alls som en GSX 1400 med bullig tank som jag föreställt mig tidigare. Istället finner jag en smal tank, ett sportigt styre från Renthal som inte är för brett och en sadel som ger bra stöd bakåt. Väl ute på landsvägen rullar vi iväg i grupper om fem testförare. Det är grått och kallt, temperaturen ligger kring 8–10 grader, inte alls vad jag önskar. Detta får mig dock att direkt leta efter två saker på hojen, yttertemperaturmätare samt handtagsvärme. Men hur jag än bläddrar i menyerna hittar jag ingetdera, det kommer att bli en sval dag. Det börjar att duggregna när vi är på väg uppför bergen för vårt första planerade stopp. Jag provar de olika lägena för traction controlen och finner dem fungera riktigt bra. Den har tre olika lägen och går även att stänga av. Suzukis har själva utvecklat systemet vars fem sensorer läser av data 250 gånger i sekunden. Med enkel manövrering från styret kan jag under färd hoppa mellan de olika stegen. I läge 3, det känsligaste och det som är rekommenderat vid regn, känner jag knappt systemet arbeta utan ser bara den gula lampan blinka frenetiskt i displayen under pådrag ur kurvor. Systemet arbetar mjukt och man störs aldrig av ingreppen. Det blir inte det där ryckiga momentet som det kan bli ibland med vissa enklare system.
Efter fotostoppet är det dags för den ”riktiga” provkörningen. Vi drar iväg på en 20-mila tripp bestående av ideliga kurviga bergsvägar med varierande asfaltstyper. Det är en fröjd att svänga runt på vägar som dessa med Suzukin. Man sitter lite sportigt framåtlutad, men ändå relativt avslappnat och med god kontroll. Stötdämpningen fram och bak är i harmoni och sväljer ojämnheterna utan protester. Under åren 2005–2008 hade Suzuki stora framgångar med den maskin som nu förfinats ytterligare till GSX-S, en motor jag själv har stora erfarenheter av från då jag tävlade i Superbike och Endurance–VM. I pressen lovordades motorn för sin fina karaktär och jag känner direkt igen gången. Växellådan gör sitt jobb utan att märkas och jag kommer på mig själv efter några mil att jag knappt ens växlar, motorn är så stark och linjär i sin karaktär att jag uteslutande kör på treans växel. Den bara drar iväg och förser mig med så mycket kraft jag kan behöva vid varje tillfälle.
Ramen är helt ny och enligt Suzuki till och med lättare än motsvarande för GSX-R 1000 som för övrigt också donerat svingen. Tillsammans utgör detta ett roligt och inspirerande paket som inte väger mer än 209 kilo. Bromsarna från Brembo fungerar väl tillsammans med ABS-systemet. Vid flera tillfällen under vår provkörning får jag bromsa hårt in i en kurva eftersom tempot är ganska högt uppskruvat. Hela tiden förmedlar bromsgrepp och system vad som sker och det är aldrig någon oro. När solen går ner och vi lämnar bergsåkningen för att avsluta med en motorvägsetapp får vi möjligheten att verkligen lufta ur hojarna. Jag förvånas över stabiliteten även i hög hastighet, normalt brukar ett lättsvängt chassi vara nervöst i höga farter. Suzuki har hittat balansen mellan snabbstyrdhet och högfartsstabilietet. Trots sen ankomst är GSX-S ett fullgott alternativ till övriga hojar i segmentet, inte minst tack vare sitt attraktiva pris och välutvecklade karaktär. En fantastisk motor i ett balanserat chassi gör hojen komplett.
Ursprungligen publicerad i Bike 06/15.
