21 november, 2024
Jag har alltid haft en viss stötdämparfetish. De senaste åren har jag använt mina besparingar till bilar med sportfjädring, fyrhjulingar med luftfjädring samt diverse tvåhjulingar med uppgraderade fjädringskomponenter. Chefredaktören var väldigt medveten om detta när han frågade om min rygg var tillräckligt bra för att ta mig an provkörningen av nya Triumph Daytona 675R på Portimao i södra Portugal. Den uppgraderade versionen har fått NIX 30-gaffel och TTX 36-dämpare från Öhlins, monoblockbromsar från Brembo och quickshifter.
Tackar en tioåring nej till julklappar om han har fått vattkoppor?
Aprilia RSV4 Factory har varit min favorit bland sporthojar sedan den presenterades förra året. Den är utrustad med både gaffel och bakdämpare från Öhlins, och mina förhoppningar är att Daytonan delar många av Aprilians fina kvaliteter.
Det första passet på den kuperade och krävande banan visar att jag har skjutit över målet med mina förväntningar. Daytona ger en helt annan känsla än Aprilia RSV4 Factory.
Det är en bättre känsla. Det här måste jag ta reda på mer om, tänker jag när jag svänger in efter det första passet.
Thomas Pettersson – som är representant för Öhlins under provkörningen – menar att jag har all anledning att uppleva Daytonan som ganska annorlunda Aprilian. Daytona 675R är nämligen den första serietillverkade motorcykeln med 30 millimeters cartridge i gaffeln. Det är teknik som tidigare har varit förbehållet tävlingsförare på hög nivå. Bakdämparen är också en helt annan än vi har sett på tidigare serietillverkade motorcyklar. Triumph plockar från den översta hyllan hos Öhlins: TTX 36 – en dämpare som är utveklad i MotoGP och Superbike-VM.
Det förklarar en hel del. En seans med manskapet från Öhlins lite senare förklarar ännu mer. Teknologin i gaffeln är helt nyutvecklad. Bland annat har tillverkaren sänkt reaktionstiden i dämparna avsevärt.
Det enda negativa jag hade att säga om RSV4 Factory var att den upplevdes som lite hård och stötig. Och det är nu vi kommer till den stora fördelen med helt nya Daytona 675R. Triumphen upplevs nämligen aldrig som stötig. Tvärt om arbetar den dynamiskt, följsamt och extremt följsamt – och likväl extremt racemässigt. Jag blir liksom inte helt klok på det här. I takt med att jag blir mer bekant med banan pressar jag också hojen hårdare. Chassit utsätts för rejäla prövningar när det komprimeras genom flera av banans sektioner. Vertikala G-krafter ansätter engelsmannen brutalt, men utan att få den att resignera.
Även i kurvorna, som i det närmaste störtar utför, blir Daytonan tvungen att visa mycket kapacitet, här av det mer följsamma slaget. Jag känner aldrig att den arbetar på gränsen till sin förmåga. Hojen är extremt stabil.
För körning på min nivå känns den ypperligt välavstämd i chassit. Och det känns som den trivs bättre ju hårdare den blir pressad. Jag är övertygad om att förare på en högre nivå också kommer att uppskatta kvaliteterna.
Samspelet med de originalmonterade Pirelli Supercorsa SP är perfekt. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin har känt samma trygghet under såhär hård bankörning. Och trygghet ger ökad körglädje och ökat tempo. Jag är ingen racerförare, och kör allt från två till fem gånger på bana om året. För mig är Daytona 675R ett perfekt val. Jag saknar aldrig den perversa tusenkubikseffekten som jag ofta tycker känns överflödig. Antispinn känns som overkill på en sexhundra, men jag skulle gärna haft sport-ABS som på Honda CBR 600 RR. När det gäller elektronik ligger Triumph efter, vilket den inte är ensam om.
Quickshifter har jag inte haft någon uppfattning om tidigare, men det blir snabbt en vana på Portimao. Jag tror faktiskt att vi bandagsentusiaster har större användning för en sådan funktion än många erfarna racerförare. Det känns tryggt att bara röra foten under nedlägg i 150 km/h för att växla, utan att röra varken gas eller koppling. Systemet arbetar silkesmjukt.
Körställniningen känns extrem för längre landsvägsetapper. Styret är lågt och sätet högt. Och ABS borde finnas som tillval på alla motorcyklar år 2011.
Daytona 675R är en fantastisk banhoj, och för den som tycker att den blir för extrem, så finns ju fortfarande vanliga Daytona 675.
Plus:
Fjädring på elitnivå. Fin quickshifter. Stark motor för att vara en sexhundra. En komplett hoj för hård bankörning.
Minus:
Den som kräver tusen kubik blir inte nöjd. Krävande körställning. Saknar sport-ABS.
Publicerad i Bike nummer 4 2011.
Text: Morten Broks
Foto: Triumph
