24 november, 2024
Triumph är Speed Triple och Speed Triple är Triumph – presskonferensens öppningsanförande summerar kort hur pass viktig modellen är för företaget. Den är inte bara Hinckleys bäst säljande motorcykel med över 50 000 producerade exemplar sedan starten 1994, den nakna modellen är en ikon, snabbt igenkännbar och den speglar Triumphs entusiasm. En entusiasm som nu har blivit ännu sportigare.
Modellen som skulle ge Speed Triple-fansen något extra fick grönt ljus 2007, men R&D-avdelningens begränsade resurser har inneburit en väntan ända fram tills idag. En väntan som dock kommer visa sig vara mödan värd.
I bästa R-tradition har Speed Triple R fått flertalet chassimodifikationer. Standardmodellens Showa-fjädring har ersatts med en Öhlins NIX 30-gaffel och en TTX 36-dämpare bak, monoblockoken från Brembo har uppdaterats, den bakre stödramen har lackerats röd för att signalera prestanda och flertalet kolfiberdetaljer har tagit plats. Precis som med 675 R är Speed Triples motor standard (bortsett från några växellådsförändringar, men mer om det senare).
Den troligtvis mest betydande uppgraderingen är de lätta PVM-fälgarna. Förutom annan design är de smidda i aluminium, istället för gjutna, en process som sparar 0,7 kilo för framhjulet och ett kilo för bakhjulet, vilket ger modellen ett mer snabbtstyrt beteende.
För att understryka R-modellens potential låter Triumph oss testa modellen på den fantastiska Moto GP-banan Jerez i Spanien. Förutom att den är känd för Rossis och Gibernaus incident i sista böjen (och Doohans karriärsavslutande krasch), är Jerez en snabb bana med bra flyt som belönar mjuk körning och bra chassi-inställningar. Kortfattat en perfekt bana att testa nya Speed Triple R:s kvaliteter på.
Triumph uppdaterade Speed Triple rejält förra året och ny chassigeometri gav den bättre köregenskaper och sportigare karaktär. R:en förstärker inte helt oanat denna karaktär ännu mer. Öhlins-fjädringen ger mycket känsla och precision, utan den lätt oroliga känsla som originalfjädringen ger när cykeln pressas hårt.
Trots det är det ändå de lättare PVM-fälgarna som gör störst skillnad. Jag skulle aldrig beskriva 2011 års nya Speed Triple som trögstyrd, men kombinationen av lättare fälgar och Öhlinsfjädring tar R-modellen till en annan nivå. Även om viktskillnaden inte är mer än två kilo så upplevs den minskade ofjädrade vikten som om att modellen förlorat betydligt mer. Den styr in med otrolig lätthet, så pass att fotpinnarna till slut blir en begränsande faktor och greppnivån hos de originalmonterade Pirelli Supercorsa SP-däcken gör inte den saken bättre. Lyxproblem med andra ord.
Trots de sportiga kvaliteterna har Triumph inte förstört Speed Triples lättkördhet och användarvänlighet. De uppdaterade Brembo-bromsarna, som är klart effektivare, är inte »over-kill« och ger bra känsla, samtidigt som modellens flexibla trecylindriga motor med mycket vrid fortsatt är modellens hjärta. Vilket också är något som stör mig något.
Motorn är fantastisk, men trots att Triumph uppdaterad växellådan är den fortfarande inte perfekt. Den är bättre än förut, men ibland så finns en viss tvekan kvar när jag växlar och den upplevs som ociviliserad. Den är precis, men klonkig.
Jag måste slutligen erkänna att jag är ett Speed Triple-fan. Jag gillar dess avslappnade attityd och förmågan att ställa upp på bus när humöret faller in. R-modellen är allt det och lite till i form av bättre kontroll och prestanda. Den är inte en hardcore-modell bara för bana, det är snarare en Speed Triple som har försetts med komponenter för finsmakaren som önskar det lilla extra. Öhlinsfjädringen och fälgarna från PVM gör den så klart vassare runt en racerbana, men även på gata. Fjädringen har bättre justeringspann (och det finns ett annat håll än åt det hårdare). Är då priset ett hinder? Triumph hävdar att prisskillnaden mellan en vanlig Speed Triple och en R skulle bli dubbelt så hög om du köpte delarna själv. Det är med andra ord inte bara en underbar motorcykel, den är också ett fynd!
Plus: Bättre köregenskaper utan att försämra konceptet i sin helhet. Avstängningsbar ABS.
Minus: Växellådan är trots uppdateringar fortfarande något oraffinerad.
Publicerad i Bike nummer 3 2012
Text: Jon Urry
Foto: Triumph
