Triumph tiger 1050

Den tredje generationen av Triumphs multihoj Tiger kom som årsmodell 2007 och innebar en ganska omfattande uppdatering jämfört med föregående modell som kom 2001. Denna tredje version heter 1050 och förändringarna finns både på chassi- och motorsidan samt i förarmiljön.

Den gjutna aluminiumramen har brantare gaffelvinkel på 1050 vilket gör att den här versionen av Tiger är betydligt mer snabbstyrd än föregångarna. Den avsevärda viktminskningen är förstås också en bidragande orsak till detta.

Fälgarna är inte längre trådekrade utan gjutna aluminiumfälgar på sjutton tum och skodda med däck med konventionell landsvägsdimension: 120 millimeter fram och 180 bak. Bra för dig som vill montera moderna sport- eller touringdäck.

Trots viktminskningen och de allmänna och omfattande förbättringarna är Tiger 1050 ändå inte en hoj som trivs bäst under sportig körning.  Visst klarar den av raskt landsvägstempo utan att skrämma föraren, men när chassit pressas känns det inte speciellt spårsäkert. Fjädringen är så mjuk att ojämnheter ibland får den att slå i botten vilket varken känns säkert eller speciellt sofistikerat. Visst, det är möjligt att uppdatera med komponenter från Öhlins och få en Tiger som uppför sig utomordentligt, men det är en ganska kostsam investering och något som inte är lika nödvändigt hos konkurrenterna.

Den brantare gaffelvinkeln räddar inte chassit i övrigt som med dagens mått känns föråldrat. 

Inte heller bromsarna, radialmonterade fyrkolvsok från Nissin och 320-millimetersskivor, fungerar speciellt bra. Känslan i handtaget är långt från distinkt och ABS-funktionen aktiveras alldeles för tidigt och pulserna är för långsamma.

Däremot är den mjuka fjädringen och det mesta i övrigt med Tiger 1050 utmärkt anpassat för touring. Det är en fröjd att ligga på en och samma växel och låta det kraftfulla vridmomentet i låg- och mellanregistret jobba längs kontinentala motorvägar eller långa landsvägsturer. Effektkurvan upplevs som väldigt linjär.

Instrumenteringen består av en rund varvräknare och ett digitalt fönster som visar hastighet och färddatorns funktioner. Genomsnittlig bensinförbrukning, snittfart, antal mil till tom tank – användbara funktioner som dock ej går att kontrollera från styrhalvorna.

Kåpan är ganska omfångsrik och ger ett omslutande intryck från förarplatsen. Förarmiljön är på det hela taget trivsam och ergonomisk och sätet mycket bekvämt och djupt. Dock finns två undantag: kåpglaset och bensintanken. Tankens breda utformning gör nämligen att förarens ben och knän lätt tvingas ut i fartvinden. Det låter kanske som en bagatell, men blir ganska jobbigt på längre turer, speciellt om det regnar mycket. Kåpglaset, vars höjd och utformning ser ut att vara väl anpassat för hojen, är i själva verket långt ifrån optimalt. Föraren drabbas av störande turbulens redan i måttlig motorvägsfart och du som har tänkt att köra din Tiger längre än till kommungränsen bör snegla på ett tillbehörsglas med mer höjd och bättre design.

Från och med årsmodell 2009 heter modelen 1050 SE och är originalutrustad med ABS, packväskor och handtagsskydd. I övrigt är den likadan som de tidigare modellerna från 2007 och 2008.