21 december, 2024
Det är nu mer än 30 år sedan Freddie Spencer blev den yngsta världsmästaren någonsin i 500 GP-klassen. Det var 1983 som den 22-åriga amerikanen från Shreveport Louisiana kammade hem titeln i sadeln på brutala Honda NS500. Han var även med och tog Honda till en värdefull tillverkartitel samma år och året därefter.
För att fira detta och rida på vågen av framgångarna som den unga racerföraren gett företaget beslutade Honda att bygga gatlaglig replika av hans racehoj.
Vid det här laget motoriserades GP-motorcyklarna från Honda av en trecylindrig tvåtaktare. Det var en kompakt motor med två cylindrar placerade i lodrät vinkel mot en cylinder i nära vågrät vinkel. Konstruktionen flyttades över till gatmotorcykeln men i omvänd ordning, det vill säga två vågräta en lodrät cylinder.
Anledningen till detta var helt enkelt att det annars var snudd på omöjligt att dra avgaskrökarna på lämpligt vis. Slagvolymen reducerades även till 387 kubik. Motorn matades bensin och luft genom tre flatsideförgasare från Mikuni som placerats mellan cylindrarna. Motorn vilade i en dubbel vaggrams-konstruktion av aluminium. När motorcykeln rullade ut på vägarna jämfördes den omedelbart med Yamahas RD 500 LC och Suzukis RG500. Honda hade levererat en motorcykel som var uppenbart motorsvagare än sina konkurrenter men de hävdade att de skulle klå dem genom en mer välbalanserad konstruktion. Effekt/vikt förhållandet 2,25 kilo per hästkraft var siffror som tillverkaren stolt presenterade under lanseringen av NS400R.
Vid Bikes första provkörning av motorcykeln häpnar skribenten av kraften mellan 7 500 och 9 000 varv, som mest skrek motorn ur sig 72 hästkrafter vid 9 500 varv. Den sexväxlade lådan var racemässigt tätsstegad men led inte av en ohyggligt lång förstaväxel som några av konkurrenterna. Ingenjörerna på Hondas utvecklingscenter i Asaka trodde starkt på att 400 kubik var optimalt i en tvåtakts sporthoj. Just den här modellen arbetade de med i tre år, projektet försenades av floppen med den trecylindriga modellen MVX 250. Den motorcykeln led av konstruktionsfel vilket gjorde att en planerad 350-version drog ut på tiden.
1984 hade Honda en prototyp klar och testade denna på Zolderbanan i Belgien. De körde hojen mot en RD 500 och enligt tillverkaren själv presterade Hondan de bästa tiderna. Chassits egenskaper var direkt nedärvda från GP-hojen och NS400R stormtrivdes på både bana och kurviga landsvägar.
Med ett 16-tumshjul fram och 17-tummare bak var den mycket snabb i reaktionerna men något nervös i högre fart. Under vår första provkörning nåddes en mätarfart på 225 kilometer i timmen.
Utanför Sverige hade Hondan ett prisövertag mot konkurrenternas 500:or, här var skillnaden liten mellan modellerna. Den lätthanterliga hojen räckte dock mer än väl för att stressa 500:orna på både bana och landsväg.
