Yamaha TMAX

Fenomenet TMAX har över tio år på nacken och den senaste tappningen är generation fyra. TMAX har för varje uppdatering blivit mer sport och mindre skoter, på gott och ont, men om målet är att rekrytera köpare bland hojåkare är receptet rätt.

Konceptet sportskoter är egentligen lite udda och på pappret det sämsta av två världar – varken motorcykelns köregenskaper eller den lyxiga storskoterns lastkapacitet och komfort. Verkligheten är dock en annan och de motorcyklister som har självdistans nog att våga testa blir överlag positivt överraskade.

2012 års TMAX är i princip helt ny. Motorn är nu på 530 kubik och har bland annat fått lättare kolvar och ny insprutning vilket resulterat i tio procent ökat vridmoment som börjar 1 500 varv tidigare. Dessutom påstås bränsleförbrukningen ha minskat med sex procent.

Ramen, gjuten av aluminium, är även den ny och har på motorcyklars vis motorn centralt placerad och inte, som brukligt bland mindre skotrar, hängande i svingen.

Körmässigt är TMAX stabil och förtroendeingivande och de 15 tum höga hjulen bidrar utan tvekan till det. Svingen är likt ramen gjuten av aluminium och stadig nog för farter långt över svensk motorvägsfart. Framgaffeln, med dubbla gaffelkronor likt en »riktig« motorcykel lämnar inget övrigt att önska. ABS-bromsarna arbetar fint och den 1 580 millimeter långa hjulbasen gör retardationen stabil och kontrollerad.

En skoter handlar mycket om lastutrymme och TMAX bjuder på bra volym som utan problem sväljer en integralhjälm och lite annat småpyssel. Belysning och gasdämpare i locket/sadeln känns lyxigt men Yamaha borde ha satt dit ett 12-voltsuttag när de ändå höll på.

Nya TMAX för traditionen vidare och lyfter den ytterligare ett snäpp – för att vara en skoter är den mycket motorcykel. Sett till konkurrenterna får tycke och smak avgöra snarare än skillnader i prestanda. Priset är det stora problemet, en XJ6 kostar bara 71 900, lastar nästan lika bra och är en riktig hoj.

Plus: Stabila köregenskaper och stort bagageutrymme. Smidig och lätthanterlig i låg fart.
Minus: Motorkaraktären kunde vara festligare. Bullrig för omgivningen utan att bjuda föraren på motorljud.

Publicerad i Bike nummer 9 2012
Text: Magnus Wallner
Foto: Oscar Algott