På 80-talet var en av Yamahas storsäljare XJ 600, en touringmaskin i ett behändigt format. I början på 90-talet hade tiden hunnit i kapp modellen som behövde en ersättare. År 1992 kom XJ Diversion, först som 600 och senare med 900 kubik. Modellen är mer brukshoj än något annat och den gör det jobbet bra. Framför allt är den billig, smidig och lättkörd. En populär motorcykel för nybörjare som även passar kortväxta som inte alltid når ner eller lika lätt håller emot en stor och tung hoj. Sadelhöjden är 770 millimeter. Precis som på gamla XJ 600 fick den nya modellen en fyrcylindrig motor, luftkyld och med två ventiler per cylinder. Det var den enda likheten modellerna emellan. På Diversion är cylindrarna mer vinklade och fallförgasare matar på bensin under tanken. Effekten blev faktiskt lägre men vridet i mellanregistret bättre. I Sverige såldes modellen ibland i en strypt version på 50 hästkrafter. Med strypningen försvinner toppeffekten men på låg och mellanvarv händer ingenting. Strypningen består av brickor i insugsgummina och är lätt att ta bort för den som vill.
Motorn kräver varv för att vakna till och vid 6 000 varv finns en puckel. Med varvet uppe pinnar motorn på hyfsat bra. Maxeffekten på 61 hästkrafter ger ingen nackspärr men räcker för vardagsbehov. Vissa vibrationer i fotpinnarna känns vid 4 000 varv, annars går motorn mjukt och rent. Växellådan är trevlig och växlar både mjukt och exakt. Att hitta frilägen mellan växlarna är inget att oroa sig för. Bensinförbrukningen är en viktig punkt vid val av brukshoj och i ett test mot andra snålhojar gjorde Yamaha XJ 600 Diversion medelmåttligt ifrån sig. Vid absolut snikkörning hade den högst förbrukning på 0,376 liter per mil. Normal körning gav en hyfsad placering med 0,466 liter per mil, trots stora och tunga testförare. Kåpan som sitter originalmonterad ger ett gott skydd fast den är förhållandevis liten. Fri från störande turbulens är den också. Under säsongerna 1995-97 såldes även en kåplös version med tillägget N. Det är den som syns på bilderna.
Chassit är stadigt och ger förtroende i hög fart. Fjädringen är åt det mjukare hållet men står ändå pall för packning och en passagerare som sitter bekvämt och bra. Även föraren sitter fint på den stora och mjuka sadeln som kan bli för mjuk efter ett tag. Körställningen är neutral och vilsam och duger för många mil. För den som inte har alltför bråttom fungerar XJ Diversion till touring och många av de exemplar som säljs begagnade är utrustade med packväskor. Med mycket packning kan det bli problem med bromseriet. Frambromsen är redan utan massa extra last tungjobbad. Med dubbelt så hög vikt får den det svårt. Bakbromsen fungerar bra.
Instrumenteringen är tydlig och lättavläst. Byggd efter klassiskt snitt är den helt analog med stora mätare för varv och hastighet. Det lilla kåpglaset som sitter över instrumenteringen kan skapa störande reflexer i mätarna.
XJ 600 Diversion blev en riktig långkörare för Yamaha. I hela tolv år såldes modellen på den svenska marknaden. Två uppdateringar genomfördes, först 1996 då oljekylare och nya förgasare kom. Till 1998 fick gaffeln innerben på 41 millimeter i stället för de gamla på 38 millimeter. Dessutom monterades en extra välbehövlig skiva fram. Förutom de svagheter som nämns i faktarutan här intill är modellen pålitlig och bjuder oftast på ett tryggt ägande.
