När yamaha släppte YZF 750 R och raceversionen YZF 750 SP till 1993 års säsong var det för att intetgöra Suzuki GSX-R och Kawasaki ZXR samt att utmanar Ducati i Superbike-VM. Det sistnämnda gick det dock sisådär med.
Men i ärlighetens namn – vad spelar det för roll idag? YZF 750 SP, som var homologiseringsmodell till tävlingscykeln, är numera inget annat än en dyrköpt samlarhoj med få fördelar förutom dess kultstatus. Precis nu som då är YZF 750 R i standardutförande det bästa alternativet för de flesta. När Bike testade modellen 1993 mot Kawasaki ZXR 750 och Suzuki GSX-R 750 vann den med god marginal. Först 1996 kom konkurrenterna ikapp. Den då nya GSX-R 750 SRAD var och är en vassare hoj och även Kawasaki ZX-7R gjorde att den tidigare testvinnaren hamnade på efterkälken.
Fram till nittiotalets mitt är dock YZF 750 R klassens bästa val. Med sitt smidigare chassi fick den det effektstarkare modellsyskonet FZR 1000 att kännas som en rälsbuss.
Yamahas motorer i Genesis-serien är kända för hög oljekonsumtion och 750 R är inget undantag. En liter olja på hundra mil är inget ovanligt och gasglada kan få fylla på ännu oftare. Det är inget tecken på att motorn är dålig, kolvspelet är helt enkelt lite mer tillåtande än vad vi är vana vid på japanska motorcyklar. Justeringsintervallet för radfyrans ventiler, tre till insug och två till avgas, är modiga 4 200 mil. Men justerades ventilerna för tio år sedan är det klokt att mäta spelet för säkerhets skull – en topprenovering snuddar vid inköpspriset. Från 1997 monterades större kylare för att förhindra överhettning som främst var ett problem på varmare breddgrader. Mycket lite förändrades över åren frånsett lackeringar men från och med 1995 års modell är fjädringen fullt justerbar.
Som alltid när du letar efter äldre motorcyklar är det bra att försöka hitta exemplar som är så nära standard som möjligt. Är kåporna hela och cykeln rentvättad är sannolikheten större att ägaren skött om den som sig bör.
Deltaboxramen är bra nog för att förtjäna fina fjädringskomponenter. En billig och effektiv uppdatering är att montera en bakstötdämpare från exempelvis Kawasaki ZX-10 R. Senare exemplar av 750 R kom med Öhlinsdämpare original bak, men dessa fabriksmonterade varianter kan inte jämföras med sådana som köpts över disk
Den inverterade framgaffeln på 41 millimeter matchar hojens prestanda förutsatt att den är servad som den ska.
Körställningen på YZF 750 R är förlåtande jämfört dagens kompakta sporthojar men någon touringmodell blir den aldrig. När vi bänkade cykeln 1993 gav den 118,7 hästar på kopplingen och gjorde noll till hundra på 3,1 sekunder. De nära 225 kilona hjälper till att hålla framhjulet nere och Yamahan klår många av dagens sporthojar i prestandagrenen. Sexkolvsoken fram ger godkänd bromsverkan men håll koll på att kolvarna löper som de ska. Sexkolvsok låter tufft men innebär en merkostnad när de ska renoveras.
Du hitta en anständig Yamaha YZF 750 R för 15 000 kronor, lägg till några tusenlappar och du kan få en pärla. Över 25 000 kronor bör du överväga nyare alternativ.